Jag ser ut som ett bombnedslag (inte i ordets positiva bemärkelse), lägenheten likaså. Fickorna är tomma och hjärtat skriker. Tankarna är utslitna men ändå står hjärnan utan utmaning. Jag behöver bli inspirerad, hitta ett mål och fokusera på något. Har insett att jag lever för mycket i det förflutna, i allt jag älskade med att vara ung och galen. Tänker ofta tillbaka, tittar på bilder.. Numera är folk mammor & pappor, utbildade, världsvana. Och vad är jag?