Jag lyckades doppa ena armen på min Piece of Norway i toaletten idag.. Innan jag hade hunnit spola.

Funderar på att sy in en såndär lucka i baken, för det är så besvärligt att behöva ta av sig hela dräkten varje gång nöden kallar.

Jennifer - utan sömn och inspiration

Det här med att börja blogga igen gick ju inget vidare, trots att mitt behov av att uttrycka känslor blivit betydligt större de senaste månaderna. Jag har helt enkelt inte riktigt vetat hur jag ska göra med allt som skett runt omkring mig. Det är otroligt svårt att sätta ord på, och sammanfatta det jag känner just nu. För ögonblicket försöker jag bara förstå att två viktiga personer i mitt liv inte längre finns. Att just dessa två, på så olika sätt skulle ryckas ifrån mig med endast 13 dagars mellanrum har blivit lite för mycket för mig att hantera. Dom begravdes dessutom samma dag, samma tid. Fysiskt var jag på en begravning, men i tanken var jag på två.

Min älskade farfar, snyggast i stan! Du hade så mycket liv kvar i dig, och det känns inte rättvist att du skulle lida precis som farmor.. Tack för allt du gjorde, alla gånger du ställde upp. Du var en klippa i mitt liv och du lämnar ett otroligt stort tomrum efter dig.

Och Mattias.. Fina, fina Mattias. Du har haft en given plats i mitt hjärta ända sen den där första kvällen för mer än åtta år sen. Jag är ledsen för allt som hände då och nu, och det tror jag att du också är. Vi var nog inte menade för varandra, men jag är evigt tacksam för att du visade mig hur det ska kännas när man är förälskad.

Jennifer - med ett ekande hjärta..