Vet inte för vilken gång i ordningen jag gör ett försök att börja blogga igen. Det är helt klart något som hela tiden drar mig tillbaka. Kanske inte till bloggandet för bloggandets skull, utan mest till skrivandet. Jag har uppenbarligen ett stort behov av att uttrycka mina tankar och känslor, men trots att jag fått talets gåva så skriver jag hellre. Då kan man ångra sig, och radera. En funktion som förövrigt inte finns i livet annars. Radera, alltså. Ångra sig, det gör man kanske mer än man borde.

Jennifer - lite äldre, men knappast klokare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag får en klump i magen när jag hör ljudet av kyrkklockor. När klockorna ringer på fredagar, som idag, känns det extra mycket. Det hugger till i hjärtat. Fem begravningar på två år har kanske satt sina spår..  Om man blir van? Nej. Däremot skrämme...

Känslan när man lyssnar på en låt skriven av någon man inte känner, någon man aldrig träffat, som ändå lyckas beskriva exakt hur man kände under en speciell tid i livet.               ...

Jag ser ut som ett bombnedslag (inte i ordets positiva bemärkelse), lägenheten likaså. Fickorna är tomma och hjärtat skriker. Tankarna är utslitna men ändå står hjärnan utan utmaning. Jag behöver bli inspirerad, hitta ett mål och fokusera på något. H...

Jag lyckades doppa ena armen på min Piece of Norway i toaletten idag.. Innan jag hade hunnit spola. Funderar på att sy in en såndär lucka i baken, för det är så besvärligt att behöva ta av sig hela dräkten varje gång nöden kallar.     Jennife...

Det här med att börja blogga igen gick ju inget vidare, trots att mitt behov av att uttrycka känslor blivit betydligt större de senaste månaderna. Jag har helt enkelt inte riktigt vetat hur jag ska göra med allt som skett runt omkring mig. Det är otr...